Venezuelas ekonomi går lysande

av Hedelberto López Blanch
.

 

Venezuelas ekonomi fortsatte förra året sin tillväxt. Man inte bara placerade sig som en av de snabbast växande ekonomierna i Latinamerika, utan landet visade också sina belackare att när den politiska viljan finns, så går det att genomföra en lång rad sociala projekt till befolkningens fromma.

Vid årsskiftet noterade Venezuela en BNP-tillväxt på 8,4 procent. För första gången i landets historia nådde man över 200 miljarder dollar och 34 309 miljoner i valutareserver, trots att man i början av året hade fört över 7 miljarder dollar från detta konto till den Nationella Utvecklingsfonden.

Det största problemet i ekonomin var inflationen, som kom upp i 22,5 procent, när man trodde att den skulle stanna på 12 procent. Regeringen har dock redan vidtagit åtgärder för att pressa ned inflationen. I början av detta år har man lanserat en ny valuta kallad Bolivar Fuerte, som avskaffar tre nollor i den traditionella valutan.

Inga skulder till Världsbanken
En del massmedia i väst liksom venezolanska massmedia som kontrolleras av oppositionen hade förutspått en ekonomisk kris i landet under 2007 till följd av regeringens sociala politik. Efter de misslyckade statskuppsförsöken (2002) och den Washington-stödda oljestrejken mellan december 2002 och februari 2003 har landet inte bara haft en trygg och harmonisk tillväxt, utan Venezuela har också avslutat 14 skulder till Världsbanken, och är inte skyldig Internationella Valutafonden en enda cent, enligt uppgift från Rodrigo Cabezas, avgående finansminister.

Nu invänder belackarna att anledningen till de fina resultat som uppnåtts är det höga oljepriset, men om Hugo Chávez' regering inte hade vidtagit erforderliga juridiska och ekonomiska åtgärder så att huvudparten av avkastningen från råoljeproduktionen förs över till statskassan, så skulle vinsterna återigen ha kammats hem av de transnationella bolagen och den inhemska oligarkin.

Slut på plundringen
I sin bok "Oljan i den venezolanska tillvaron", som kom ut 1976, beskriver Salvador de la Plaza den utplundring som landet utsatts för sedan 1917 då man upptäckte oljefyndigheterna i Venezuela. Den samlade produktionen mellan år 1917 och 1964 uppgick till fantastiska 2.945 miljoner kubikmeter med ett exportvärde på 123 miljarder bolivar. La Plaza påpekar att "det skulle vara logiskt att dra slutsatsen att Venezuelas knappa 8 miljoner invånare år 1964 hade det riktigt gott ställt. Så är det dock inte, tvärtom, med undantag för ett ytterst ringa fåtal lever befolkningen idag (1976) i den allra största misär".

Dessa är de spelregler som regeringen har ändrat på sedan Hugo Chávez kom till makten år 1999. I ett tal vid PETROCARIBEs toppmöte i kubanska Cienfuegos i början av året framhöll Chávez: Vid 1900-talets slut levde över 50 procent av Venezuelas befolkning i fattigdom och misär… och det är kärnfrågan i den bolivarianska revolutionens kamp".

Bara åtta år senare har Venezuelas Folk fått uppleva enorma förbättringar. Den stadiga ekonomiska utvecklingen har huvudsakligen inriktats på att stärka de sociala projekten, nedbringa den historiska fattigdomen, främja sysselsättningen och höja minimilönerna, för att nämna de viktigaste målen.

Man kan utan överdrift påstå att ingen venezolan i dagens läge står utan hälso- och sjukvård. 1 750 000 barn har blivit vaccinerade utan kostnad på sjukhus och vårdcentraler. Framställningen av vaccin kommer under de närmaste månaderna att nå upp till 35 miljoner årsdoser, det vill säga sju gånger den nuvarande kapaciteten, till förmån för en halv miljon barn under ett år och ytterligare 10 miljoner människor. I landet finns 395 diagnoscentra utrustade med modern teknik, 485 rehabiliteringscentra och 18 med avancerad teknologi. Med hjälp av kubanska lärare utbildar sig nära 30 000 ungdomar till läkare. 17 ögonkliniker har startats med 31 operationssalar, där 480 000 venezolaner har opererats.

Livsmedel åt alla
I "Misión Robinson" har ett stort alfabetiseringsprogram genomförts, som gjort det möjligt att få slut på analfabetismens gissel och tack vare "Misión Robinson 2" kan alla medborgare som så önskar gå ut grundskolans årskurs 12. För första gången har 2 300 000 människor som bott i slummen fått tillgång till dricksvatten. 110 000 nya bostäder för låginkomsttagare har byggts.

Åt de mest behövande familjerna garanterar staten nödvändiga livsmedel genom "Operación Mercal". Arbetslösheten har krympt från 26 procent 2002 till 7,5 procent vid årsskiftet, och nära femton nya "sociala missioner" har inrättats i landet för att förbättra villkoren för fattiga, indianer, dokumentlösa m.fl.

Detta är i stora drag några av de främsta landvinningar som gjorts under den korta tid den bolivarianska regeringen funnits till, trots statskuppsförsök, oljestrejker, USA-inspirerade destabiliseringsförsök och massmedias förtalskampanjer.

Hedelberto López Blanch, Rebelión

översättning: Eva Sjöblom

.