Israels nya motiv för landstöld

Israel anger sommarens mord på tre israeliska tonåringar som skäl för sitt senaste beslag av palestinsk jord, det största på 30 år. Robert Fisk, Independent, skriver om detta nya motiv och om USA reaktion: om ett civilt israeliskt liv är värt runt en och en halv km², är då de civila döda i sommarens attack mot Gaza är värda lika mycket? Mycket lågt räknat blir det tusen gånger så mycket – mycket mer än hela Gazas yta. USA:s reaktion var att denna stöld av land är ”kontraproduktivt för fredsarbetet”. Inget mer.

Så har alltså ytterligare en bit av Palestina halkat ner i avloppsröret. Ytterligare bortåt 500 hektar palestinsk mark har stulits av den israeliska regeringen – för tillgrepp är stöld, eller hur? – och omvärlden har kommit med de gamla vanliga ursäkterna. USA tyckte det var ”kontraproduktivt” för freden, en förmodligen något mindre stark formulering än hur man skulle reagera om Mexiko knipsade av en 500 hektar stor bit av Texas och bestämde sig för att bygga hus där åt sina olagliga invandrare i USA. Men det här är ”Palestina” (citationstecknen är nödvändigare än någonsin) och Israel har kommit undan med stöld, om än inte riktigt i denna skala – det är det största markrånet på 30 år – ända sedan man undertecknade Oslo-avtalet 1993.

Rabin och Arafat skakade hand, man lovade lämna över territorium och dra tillbaka militärer och beslöt lämna allt av vikt (Jerusalem, flyktingar, rätten att återvända) till slutet, tills alla litade på varandra så pass att det hela skulle gå lätt som en plätt – inte undra på att världen lovade båda generöst ekonomiskt stöd. Men denna senaste markstöld inte bara krymper ”Palestina”, utan den bygger vidare på betongringen runt Jerusalem för att stänga palestinierna ute både från den huvudstad de sägs dela med israelerna och från Betlehem.

Det var upplysande att höra att det israelisk-judiska Etzion-rådet betraktade denna grova stöld som ett straff för mordet på tre israeliska tonåringar i juni. ”Syftet med morden på dessa tre ungdomar var att sprida skräck bland oss, att ställa vår vardag på ända och ifrågasätta vår rätt (sic!) till marken”, förkunnade Etzion-rådet. ”Vårt svar är att stärka bosättandet.” Detta måste vara första gången som mark i ”Palestina” anskaffas inte med hjälp av ursäkter som säkerhet eller lagfarter – eller med Guds personliga makt och myndighet – utan som hämnd.

Och det skapar ett intressant prejudikat. Om ett oskyldigt israeliskt liv – grymt ändat – är värt cirka 160 hektar mark, så måste ett oskyldigt palestinskt liv – lika grymt ändat – utan tvekan vara värt lika mycket. Och om så bara hälften av de 2 200 palestinierna som dödades i Gaza förra månaden – en siffra i underkant – var oskyldiga, så har palestinierna nu sannolikt rätt att ta över drygt 160.000 hektar israelisk mark, i själva verket mycket mera. Men hur ”kontraproduktivt” detta än må vara, så är jag säker på att USA inte skulle finna sig i det. Israel tar mark, palestinierna förlorar mark, det är så det går till. Så har det varit ända sedan 1948, och så kommer det att fortsätta.

Det kommer aldrig att finnas något “Palestina” och det senaste territorierånet är blott och bart ytterligare ett skiljetecken i den ”book of sorrow”, som palestinierna måste läsa, alltmedan deras dröm om att bilda en stat går i kras. Nabil Abu Rudeineh, talesman för den palestinske ”presidenten” Mahmoud Abbas, sa att hans chef och de ”moderata krafterna” i Palestina hade fått ett ”knivhugg i ryggen” genom det israeliska beslutet, vilket är milt uttryckt. Abbas’ rygg är överhopad av knivhugg. Vad annat väntade han sig när han skrev en bok om de palestinsk-israeliska relationerna utan att en enda gång använda ordet ”ockupation”?

å nu är vi tillbaka till samma gamla spel. Abbas kan inte förhandla med någon, om han inte talar för både Hamas och den palestinska myndigheten. Vilket Israel vet om. Vilket USA vet om. Vilket EU vet om. Men varenda gång Abbas försöker sätta ihop en enhetsregering, hojtar vi allihop att Hamas är en “terroristorganisation”. Och Israel säger att man inte kan tala med en “terroristorganisation” som kräver att Israel krossas – även om Israel förr sa samma sak om Arafat och man på den tiden hjälpte Hamas att bygga flera moskéer i Gasa och på Västbanken, som motvikt till Fatah och alla andra ”terrorister” borta i Beirut. Om Abbas bara talar för sig själv, så kommer Israel naturligtvis att säga samma sak som förut: att när han inte har kontroll över Gaza, så har Israel ingen att förhandla med. Men spelar det längre någon roll? Ovanför alla nyhetsförmedling av detta slag borde det stå en särskild överrubrik: ”Farväl Palestina”.

Robert Fisk

Publicerat i “Independent”, 2 september 2014

Originalartikeln (engelska)